/dev/nikc/blog

Vad månne är det skrivet i andra ändan?

För att hedra svenska dagen och svenska veckan, skall jag göra min del för att sprida budskapet om det vackra svenska språket med att lära ut ett ord som torde vara nytt för de flesta. (Mig själv medräknat.)

Pickalurv

att vara berusad. D.v.s. Att vara på pickalurven

pistol eller annat mindre handeldvapen. Används ofta inom datorspelssammanhang

ett äldre slanguttryck för penis

Källa: Susning.nu

- Fick du in den?

- Nej, inte ännu.
- Äh, sablar vad det kan vara krångligt.
- Nu, nu … nä äsch, den kom ut igen.

- Första gången är lite krånglig, sen börjar det nog gå lättare.

- Ha! Nu är den inne!

- Bra! Nu fortsätter du bara med att vicka fram och tillbaka.

T.ex. så kan en konversation låta, i ett mörkrum med en lärare och 3 personer som lägger sin första film på spiral.

Ljudet av en telefon som ringer. Kameran glider fram längs de tomma korridorerna på hälsovårdsstationen. Skratt hörs.

Kameran rundar hörnet till kafferummet där personalen sitter och dricker kaffe med dopp ur guldrandade porslinskoppar. En av personalen stiger upp och börjar promenera mot ljudet av telefonen. Kameran följer.

Personen kommer fram till receptionen, sätter sig i en fet, läderklädd arbetsstol och lyfter upp telefonluren.

(Med hurtig röst) - “Gomorron! Helsingfors hälsovård, Gertrud af Hällström-Bygelkrantz, hur kan jag vara till hjälp?”

(Dov, aningen trött röst) - “Ja hej, det är Förnamn Efternamn, jag skulle vilja beställa tid.”

- “Nämen oj, så trevligt att ni vill komma på besök! Tyvärr måste jag nog besvära er för ert socialskydds signum för att gå vidare. Stockmanns stamkundskortets nummer passar också bra.”

- “Ja självklart. 123456-789Å.”

- “Tack.”

Personen knackar in signumet på datorn.

Datorn surrar en stund. Informationen börjar komma upp på rutan. Personen börjar se lite fundersam ut.

(Förvånat, lite förskräckt) - “Vänta lite… Det står här att ni bor i…i…Berghäll.” (En blixt slår utanför fönstret, åska dånar)

- “Ja, det stämmer.”

Texten OREN börjar blinka på datorns skärm.

(Bestämd) - “Ursäkta mig, men tyvärr kan vi inte ta emot er.”

(Överraskad) - “Vasa? Varför inte då?”

- “Det står här att ni har gått över till Andra Sidan och inte endast hållit er till Ankdammens service. Vill man höra till Bättre Folkets-nation, får man tyvärr inte simma i andra vatten.”

En stunds tystnad

(Moloket) - “Jag förstår…”

(Högfärdigt) - “Bra så. Farväl.”

Personen lägger ner luren, plockar fram en flaska Punsch ur bordslådan, häller upp en snaps och häver den i sig. Lutar sig sakta bakåt i läderstolen och pustar ut. Ler.

Kameran flyttar sig till fönstret där solen skiner, fåglarna kvittrar och skrattande barn promenerar på gatan.

Fade to black.

***

Skribenten är en finlandssvensk helsingforsbo som en gång använt sig av Berghälls hälsostation.

Ägaren till en kinesrestaurang har precis gift sig. Och bruden är oskuld - sanningen är den att han inte är så väldigt erfaren han heller. På bröllopsnatten kryper hon ner naken mellan lakanen medans hennes make klär av sig. Så kommer även han till sängen och lägger sig jämte sin nyblivna fru.

“My dalling” säger han, “I know dis yo filst time and you velly, velly flighten. I plomise you, I give yo anyting you want, I do anyting, just anyting you want, you say. Whatchou want?” frågar han och försöker låta erfaren, vilket han hoppas skall imponera på hans jungfruliga brud.

En eftertänksam tystnad följer och han väntar tålmodigt - och med spänning på hennes önskemål. Hon svarar slutligen lite blygt och osäkert: “I would like…nummbel 69″

Mer eftertänksam tystnad, denna gången från hans sida: “Do you want…biff with bloccoli?”

Pastorn (ursinnig): Ni är en skam för den post ni har blivit tilldelad!
Kostapel Gobbel (förargad): Jag får nästan aldrig någon post!

Vita lögner (uttag)

Skrattretande. Helt enkelt toppen.

Kuten kuvasta näkyy, ilahdutin eilen edellistä kotikaupunkiani visiitillä. Edellinen kotikaupunkini ilahdutti eilen saapumistani ripottelemalla päälleni hieman vettä. Vierailun tarkoitus oli viettää ystäväni 30-vuotisjuhlia, ja niin teimmekin.

Onnea vielä kerran, Mikko, ja kiitos mukavista juhlista. Ruoka- ja juomatarjoilut olivat ensiluokkaista lajia, oheisohjelmista puhumattakaan.

Mukavaa oli myös huomata että Turusta pääsee paluumatkalle Helsinkiin keskellä yötäkin. Vähän jälkeen aamukahden nousin Turun Tuomiokirkon pysäkiltä siististi cooliin bussiin, jonka ansiosta sain kallistaa pääni omaan tyynyyni vähän ennen kello viittä aamulla. Mukavaa semmoinen, vaikkakin oman mukavuudenhaluni takia Äitienpäivää juhlistin tänä vuonna poissaolevana.

Glad Morsdag mamma, ännu en gång. Ja hyvää Äitienpäivää kaikille muillekin äideille!

Ett av privilegierna att vara svenskspråkig i Finland, är att man förr eller senare blir nominerad designerad tolk, oberoende av vad saken må gälla.

“Du är ju svenskspråkig. Du måste ju kunna det här. “

Nog för att det som jag blev given som uppgift att översätta borde vara nära mitt hjärta, så är det ju inte automatiskt så.

Det är helt enkelt så att svensk IT-terminologi, precis som den finska, är totalt flippad. I mina öron åtminstone. (T.ex. översikt vs. sitemap eller sid(o)karta.) Orsaken till det här är ju förstås det att jag har själv vant mig vid engelsk jargon och sen vid behov förvrängt den till det språket man nu råkar ha behov av.

Och så kan man ju inte heller glömma det att den svenska vi talar här i Finland inte är precis lik den som talas över viken. Men hur mycket, eller om, de skiljer från varandra gällande IT-jargon vet jag tyvärr inte heller.

Hittills har jag när jag känt mig osäker använt mig av Svenska Datatermgruppens ordlista. Den är alltså är rikssvensk, men Åbo Akademi hänvisar till den, så den kan kanske betraktas som duglig. Ibland använder jag också Gnome-projektets översättningar, som också är rikssvensk, men antagligt mera hobbydriven av dataentusiaster som vet vad grejs heter så där mellan kompisar. (Hittade också faktiskt en finsk-svensk-engelsk ordlista med danskt ursprung som verkade ganska hygglig, men tappade tyvärr bort adressen.)

Finlandssvenska ordlistor har jag för stunden inte hittat en enda. Skall man tolka det som att vi inte har egen jargon här i Finland, utan att med bara en uppsättning ord kan väntas bli förstådda av rikssvenska nördar? Nog för att jag varje gång jag får ett svenskspråkigt program framför mig känner mig väldigt borttappad. (Eller vad som helst som inte är på engelska för den delen.)

Vi har ju Swatch Internet Time, så varför kan det inte finnas ett Esperanto for Nerds?

***

Data- och IT-terminologi, Ordlistor med språkliga rekommmendationer

…tussilago.

Jag vet inte vad andra tänker, men när jag hör ordet stadilainen, associerar jag automatiskt ordet med män. Orsaken vet jag inte, men så gör jag. Därför var det på något vis ganska uppiggande, när jag på bussen i morse fick lyssna till två äldre tanter, som efter att gått igenom det till deras åldersgrupp vanliga dåliga vädret och hur dåligt ungdomen klär sig, började sinsemellan skryta om hur gammal stadilainen de är.

På många ställen hade de bott, och mycket hade det sett. Båda nickade i takt när den ena sade att man borde köra runt Helsingfors för att se hur mycket staden egentligen har förändrats. Förändringar var nämligen orsaken till att konversationen fick sin början, då den ena tog till tals att Munkhöjdens köpcenter skall utvidgas.

Lika uppiggande var inte, att lite vidare på resan bli omringad av en skock finlandssvenska tjejer i sina tonår. (Är det här ett tecken på att man blir gammal? Att inte tycka om att bli omringad av unga fröknar?) Nog vet jag ju att svenskan här i vår huvudstad inte är av den allra vackraste sorten, men ändå. Det var nästan mera finska än svenska, tyckte jag. (Inte för att jag har så mycket att klandra andra för, jag som knappt använder min svenska numera.)

Och busschauffören då? Han måste har varit på väg på semester. Ett friskt Moi släppte han ur sig åt alla som steg på. Och vid chaufförsbyte i Böle, ropade han ut Hyvää päivänjatkoa kaikille. Ett fenomen som jag aldrig tidigare har varit med om.

Kanske jag åker buss för sällan nuförtiden.