/dev/nikc/blog

Kuten kuvasta näkyy, ilahdutin eilen edellistä kotikaupunkiani visiitillä. Edellinen kotikaupunkini ilahdutti eilen saapumistani ripottelemalla päälleni hieman vettä. Vierailun tarkoitus oli viettää ystäväni 30-vuotisjuhlia, ja niin teimmekin.

Onnea vielä kerran, Mikko, ja kiitos mukavista juhlista. Ruoka- ja juomatarjoilut olivat ensiluokkaista lajia, oheisohjelmista puhumattakaan.

Mukavaa oli myös huomata että Turusta pääsee paluumatkalle Helsinkiin keskellä yötäkin. Vähän jälkeen aamukahden nousin Turun Tuomiokirkon pysäkiltä siististi cooliin bussiin, jonka ansiosta sain kallistaa pääni omaan tyynyyni vähän ennen kello viittä aamulla. Mukavaa semmoinen, vaikkakin oman mukavuudenhaluni takia Äitienpäivää juhlistin tänä vuonna poissaolevana.

Glad Morsdag mamma, ännu en gång. Ja hyvää Äitienpäivää kaikille muillekin äideille!

Ett av privilegierna att vara svenskspråkig i Finland, är att man förr eller senare blir nominerad designerad tolk, oberoende av vad saken må gälla.

Du är ju svenskspråkig. Du måste ju kunna det här.

Nog för att det som jag blev given som uppgift att översätta borde vara nära mitt hjärta, så är det ju inte automatiskt så.

Det är helt enkelt så att svensk IT-terminologi, precis som den finska, är totalt flippad. I mina öron åtminstone. (T.ex. översikt vs. sitemap eller sidokarta.) Orsaken till det här är ju förstås det att jag har själv vant mig vid engelsk jargon och sen vid behov förvrängt den till det språk man nu råkar ha behov av.

Och så kan man ju inte heller glömma det att den svenska vi talar här i Finland inte är precis lik den som talas över viken. Men hur mycket, eller om, de skiljer från varandra gällande IT-jargon vet jag tyvärr inte heller.

Hittills har jag när jag känt mig osäker använt mig av Svenska Datatermgruppens ordlista. Den är alltså är rikssvensk, men Åbo Akademi hänvisar till den, så den kan kanske betraktas som duglig. Ibland använder jag också Gnome-projektets översättningar, som också är rikssvensk, men antagligt mera hobbydriven av dataentusiaster som vet vad grejs heter så där mellan kompisar.

Finlandssvenska ordlistor har jag för stunden inte hittat en enda. Skall man tolka det som att vi inte har egen jargon här i Finland, utan att med bara en uppsättning ord kan väntas bli förstådda av rikssvenska nördar? Nog för att jag varje gång jag får ett svenskspråkigt program framför mig känner mig väldigt borttappad.

Vi har ju Swatch Internet Time, så varför kan det inte finnas ett Esperanto for Nerds?

Data- och IT-terminologi, Ordlistor med språkliga rekommmendationer

…tussilago.

Jag vet inte vad andra tänker, men när jag hör ordet stadilainen, associerar jag automatiskt ordet med män. Orsaken vet jag inte, men så gör jag. Därför var det på något vis ganska uppiggande, när jag på bussen i morse fick lyssna till två äldre tanter, som efter att gått igenom det till deras åldersgrupp vanliga dåliga vädret och hur dåligt ungdomen klär sig, började sinsemellan skryta om hur gammal stadilainen de är.

På många ställen hade de bott, och mycket hade det sett. Båda nickade i takt när den ena sade att man borde köra runt Helsingfors för att se hur mycket staden egentligen har förändrats. Förändringar var nämligen orsaken till att konversationen fick sin början, då den ena tog till tals att Munkhöjdens köpcenter skall utvidgas.

Lika uppiggande var inte, att lite vidare på resan bli omringad av en skock finlandssvenska tjejer i sina tonår. (Är det här ett tecken på att man blir gammal? Att inte tycka om att bli omringad av unga fröknar?) Nog vet jag ju att svenskan här i vår huvudstad inte är av den allra vackraste sorten, men ändå. Det var nästan mera finska än svenska, tyckte jag. (Inte för att jag har så mycket att klandra andra för, jag som knappt använder min svenska numera.)

Och busschauffören då? Han måste har varit på väg på semester. Ett friskt Moi släppte han ur sig åt alla som steg på. Och vid chaufförsbyte i Böle, ropade han ut Hyvää päivänjatkoa kaikille. Ett fenomen som jag aldrig tidigare har varit med om.

Kanske jag åker buss för sällan nuförtiden.

G’morn på Er goa herrn eller fröken,

De va nya trender på gång på Blogglistan under veckoslutet. Jag som liksom alltid måst hänga med alla andra, hängde med som alltid. Och jag tycker att jag gjorde det bättre än de flesta, jag bytte ju trots allt namn triss gånger. Och sen ännu en fjärde gång, men det fjärde namnet var int mera trendigt, bara nytt.

Och nu funtsa jag sidu på sil viisii att jag sku behålla det här sista. Det har ju lite ankdamms nyanser i sig, och det är ju alltid bara bonus. Eller som en lotto-vinst.

Men döda Sebagon därför, för man har ju blivit förfinskad en hel del, men int totalt ännu. Nu sjunger jag lite snapsvisor med brännvinet alltid nu och då, och hoppas på en egen segelbåt sådär i smyg. Så kanske det här kan tolkas som lite första hjälp åt mitt inre. Eller så tyckte jag bara det var roligt, du kan välja själv.

Så nu säger jag bara:

Heja! Heja! Friskt humör! Tack för mig, och trevlig fortsättning på måndagen.

Ei numerot ole tanskaksi vaikeita, olen käynyt siitä yliopistolla kurssin.

Niimpal kauhiam mukavaa. Lentävii lauseit, kalashnikoovist pinkfloidii ja turkulaisii seksliikkeisii (ei emmää mittä simmost). Nii et kiitos vaa tasapuolisest kaikil ketä ol paikal. Ja kui ei muillekki.

Och samma på svenska.

Repeat after me.

Smaken är som baken, söt och slemmig.